Vision i världen


Vad gör Vision i Bryssel? Vad håller vi på med i de internationella organisationer som vi är anslutna till? Hur påverkar vi på de olika internationella arenor där vi finns?
Följ med på min blogg – jag ska försöka ge en inblick i hur vi jobbar internationellt och vad vi åstadkommer.

Jag kommer inte bara att referera och beskriva utan också dela med mig av mina personliga tankar och funderingar kring det som händer på den internationella arenan.

fredag 13 september 2013

Vi vill påverka den europeiska agendan


Förste resan efter sommarsemestern gick till Helsinki, till möte med nordiska kollegor för att dryfta hur vi från Norden kan påverka de politiska besluten som skal tas på EPSU:s kongress. EPSU - Visions europeiska branschorganisation som organiserar offentligt anställdas förbund i Europa - har kongress i maj nästa år. EPSU har kongress varje femte år och vi skall på kongressen således lägga riktningen för EPSU:s politik och arbete de kommande fem åren.
Att genomföra en kongress i en internationell organisation som EPSU kräver god tid. Alla medlemsorganisationer - och vi är 268 just nu - måste involveras i formuleringen av politiken och målet är att vi kan fatta de önskade besluten på kongressen i konsensus. Det lyckas aldrig helt, men största delen av de politiske dokumenten som behandlas på kongressen beslutas i enstämmighet. Det kan finnas förslag till ändringar i politiken där vi inte kan komma överens och därför får rösta om dem.
Förslag till de motioner - EPSU:s politik- och handlingsprogram - som skall behandlas på kongressen i maj är redan nu skickat till medlemsförbunden och de var dessa som vi dryftade i Helsinki. Det är faktisk andra rundan, motionsförslagen från EPSU har redan en gång varit till diskussion i och bland medlemsförbunden. Därför var syftet med mötet i Helsinki inte heller att diskutera det politiska innehållet i detalj men att komma överens om nordiska förslag till förbättringar, till ändringar i motionerna. Men inte bara det, vi diskuterade också om det finns för oss viktiga frågor som vi inte tycker är beskrivit bra nog i motionsförslagen eller som vi tycker måste mer i fokus. Och det finns sådana frågor. För oss i Norden är arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten i Europa, fackets inflytande och rekryteringen av nya medlemmar samt kvaliteten i välfärden frågor som måste stå mera centralt i EPSU:s politik de kommande fem åren.
Om vi vill kunna påverka politiken i Europa, båda i varje enskild europeiska land och på EU nivå så måste vi bli fler, det är förutsättningen för allt. Vi vill att det skall finnas ett rekryteringsperspektiv i alla EPSU:s aktiviteter. Därför tar Vision tillsammans med de andra svenska förbunden i EPSU initiativ till att lyfta rekryteringsfrågan på kongressen till maj. Om vi vill bekämpa social dumpning, om vi vill förbättra villkoren för medlemmarna, miljön på arbetsplatsen, påverka EU:s lagstiftning om offentlig upphandling, vara en aktiv medspelare i klimatfrågan, ja så måste vi bli fler och större, det är förutsättningen för att vår röst blir hört.

torsdag 20 juni 2013

Vilken väg väljer Turkiet?


Var med att tillsammans med kollegor i hela världen säga ifrån. Skriv på protestlistan och visa den turkiska regeringen att många reagerar mot polisens våld och arresteringar av regeringsmotståndare. Stöd det turkiska fackets krav på att polisens våld mot demonstranterna måste upphöra, att de ansvariga måste ställas till svars, att de som har gripits måste friges och att förbudet mot demonstrationer hävs. Gå in på http://www.labourstartcampaigns.net/show_campaign.cgi?c=1840 och skriv på, det gör skillnad.
 
Man kan bara vara jättebekymrad över utvecklingen i Turkiet. En helt odramatisk protest mot en plan om att bygga ett stort shoppingcenter i en park vid Taksimtorget i Istanbul – ett torg som har ett stort symbolisk värde för många i Turkiet – har utvecklat sig till omfattande demonstrationer och protester över hela Turkiet mot statsminister Erdoğan, för rätten att demonstrera och yttra sig och mot det som många uppfattar som Erdoğans smygande islamisering av samhället.
 
Erdoğans reaktion har varit brutal och blodig. Fem har dödas och tusentals har skadats.  Ytterligare tusentals har gripits av polisen och många åtalas nu för terrorism. Och även om det mesta av världen har protesterat så har Erdoğan försatt sin brutala och oförsonliga linje. Svaret på EU:s protester var förakt från Turkiets EU minister. Om detta svar är ett uttryck för att Turkiet inte längre anser ett medlemskap av EU som önskvärt, att Turkiet ser i andra riktningar än Europa, så är det oroväckande. Man kan säga mycket om EU och förhandlingarna om Turkiets medlemskap i EU, men Turkiets önskan om att gå med i EU, har medfört reformer av bland annat demokratin och rättssystemet. Det finns fortfarande en bit att gå när det gäller mänskliga och fackliga rättigheter, domstolen och rättssäkerheten. Men om Turkiet nu ger upp önskan om EU medlemskap och pressen från EU inte längre har någon betydelse, vad kommer det att få för konsekvenser för reformprocessen, för demokratin, för de mänskliga och fackliga rättigheterna?
 
Delar av den turkiska fackföreningsrörelsen, härav flera av Visions systerförbund, är mycket aktiva i protestaktionerna. En landsomfattande strejk organiserad av landets ledande fackförbund genomfördes i måndags med krav om att polisen stoppar våldet mot demonstranterna. Det globala facket har på olika sätt uttryckt sin solidaritet och har bland annat skickat protestbrev till den turkiska regeringsledaren Erdoğan. Du kan själv också uttrycka din solidaritet nu.

fredag 17 maj 2013


De senaste åren har det varit ont om rejäle kollektivavtalsförhandlingar i store delar av Europa. I många länder har facket sett regeringen sätta avtalen ut kraft, inte ville förhandla om nya avtalen och ändrat i existerande avtal utan förhandling. När det rör sig löneutvecklingen har många upplevt i bästa fall frysta löner men mera ofta lönereduktioner. Och eftersom det är hänt genom flera år har många av våra kollegor i Europa fått deras villkor försämrat och deras reallön reducerat,  i några länder med så mycket som 25 - 30 %.
Även att vi fortfarande ser lönereduktioner och frysta löner i ett antal länder så ser vi också en svag tendens i andra länder till nya kollektivavtalen som innehåller löneökningen, även att de är ganska små och ofta inte överstiger inflationen.
Detta kom fram på ett möte i EPSU:s kollektivavtal nätverk tisdag den 14 maj i Bryssel.
Mycket händer runt om i Europa och det kan vara svårt att följa utvecklingen, inte bara för att det finns brist på relevante informationer men också för att det kan vara svårt att förstå  förhandlingssystemen i de olika europeiska länder. Men det försöker Visions europeiske fackliga branschorganisation att ändra på - på EPSU:s hemsida finns ett imponerande och informativt material om kollektivavtalen, om aktuelle förhandling, strejker och mycket annat. Så vill du veta mera gå in på EPSU:s hemsida  www.epsu.org/r/87.

måndag 13 maj 2013

Samtal med kollegor om Vision i Världen

Hade idag den glädja och förmån att träffa mina kollegor på Visions Center i Göteborg för att berätta om Visions internationella engagemang. Det är tyvärr allt för sällan att jag får den möjlighet, så når det händer är det härligt och givande.
Det är alltid roligt att berätta om vad Vision gör på den globala arena och varför vi engagerar oss, varför vi är med i Public Service International och andra internationella organisationer.

Vi är med i PSI av primärt tre orsaker:

1.       Solidaritet - med våra kollegor runt om i världen som kämpar för rätten till att organisera sig, att förhandla kollektivt, att ingå kollektivavtal. Som kämpar för kvalitet i välfärden, ja en del kämpar för bara att få tillgång till välfärdstjänster och går inte så mycket upp i kvaliteten, den är än inte på dagordningen. Här är det mera en fråga om rätten till att få välfärdstjänster av olika slags. Vi har en roll och kan bidra, genom våra utvecklingsprojekt, konkrete solidaritetsåtgärder och samarbete med kollegor runt världen. Och vi bidrar faktisk och det spelar en roll att vi stödjar kamraterna i Botswana, i Turkiet och Egypten och där det behövs.

2.       Påverka - PSI riktar en del av sitt arbete emot internationella organ och institutioner som FN, ILO, IMF, Världsbanken, OECD och lobbar för vikten av en stark offentlig sektor, kvalitet i välfärdstjänsterna, fackliga rättigheter med mera. Vi vill vara med att till att påverka den globala dagordningen när det rör dessa frågor. Och det nyttar faktisk – IMF och OECD:s syn på den offentliga sektorn, på den aktuella åtstramningspolitiken har påverkats, inte ensamt av PSI, men också av PSI, i ett samarbete med andra globala fack och NGOar.

3.       Inflytande - PSI är också PSI Europa, EPSU. EU lagstiftning och politik påverkar Sverige och därmed också våra medlemmar och deras arbetsliv.  Vi vill ha inflytande på den politik som påverkar det svenska arbetsmarknaden. Här är den sociala dialogen på EU–nivå viktig, här kan vi förhandla direkte med arbetsgivarna på EU-nivå om frågor som utbildning, arbetsmiljö, kvalitet i jobben och andra frågor som är viktiga för medlemmarna. Men också att försöka påverka EU Kommissionen och EU Parlamentet är nödvändigt för att kunna få den inflytande som vi gärna vill ha och det kan vi få genom och i samarbete med EPSU. Och vi har faktisk inflytande - när det rör sig sociala kriterier i offentlig upphandling, den sociala dialogen med avtalet om hot och våld från tredje person, jämställdhetsplaner m.m. och samarbetet nationellt mellan de sociala parterna (fack och arbetsgivare) i olika länder, t.ex. de baltiska.

Det är därför vi är med!

onsdag 24 april 2013

En turkisk mardröm


Fackliga företrädare i Turkiet riskera inte bara fängelse, trakasseri, åtal för medlemskap av illegala organisationer, att förlora jobbet och mycket annat. De står också inför ett hot om att förlora rätten till att förhandla kollektivt på medlemmarnas vägnar och teckna kollektivavtal.
Rätten till att organisera sig och fackföreningarna är starkt reglerat. Lagstiftning reglerar i minsta detalj hur man kan bli medlem av en facklig organisation och vem som kan teckna kollektivavtal.
Att gå med i facket är inte bara att ta kontakt med det fackliga ombudet på arbetsplatsen eller ringa facket. Alla in- och utträde av en fackförening skall ske via en webb baserat och notar kontrollerat registrering. Detta system har i övrigt fått den bisarre biverkan att arbetsgivare tvingar anställda till via en dator på arbetsplatsen att avregistrera sitt medlemskap.
De fackliga organisationerna har inte automatisk rätt att förhandla och teckna kollektivavtal. Förhandlingsrätten förutsätter att man organiserar minst hälften av de anställda på en arbetsplats eller 30 % av alla anställda om företaget har mer än en arbetsplats. Och det är av alla anställda och inte bara av en specifik yrkesgrupp. Detta medför stor konkurrens mellan de olika fackförbunden om att organisera de anställda och få förhandlingsrätten. Konsekvensen är att det bara är ett fackförbund som kan representera de anställda på en arbetsplats och som kan teckna kollektivavtalet på det enskilda företaget.
Inte nog med det - en revision av lagen om fackliga organisationer betyder, att ett fackförbund inte bara skall organisera hälften av de anställda på en arbetsplats, det skall också inom de kommande åren kunna organisera minst 3 % av alla anställda inom en hel bransch. Det tycks kanske inte av mycket. Men det blir hurtigt ganska vanskligt när man beaktar villkoren för att kunna organisera, trakasserierna, hoten om att förlora jobben och mycket annat. Lägg till att den turkiska regeringen önskar att minimera den offentliga sektorn genom att lägga offentliga tjänster ut på entreprenad, ofta på korta kontakter på 11 månader. Konsekvensen är att allt fler anställs i korta och osäkra jobb och som flyttar från arbetsplats till arbetsplats. Detta gör det jo inte just lättare att organisera.   

torsdag 18 april 2013

Vi vill ha ditt namn och behöver din röst

Om du inte redan har skrivit under så gå in på www.right2water.se och gör det nu.
Visions europeiska branschorganisation EPSU har sedan hösten haft gång i en vattenkampanj, där målet är att samla in en miljon underskrifter i de 27 EU länder.
Kampanjen har stor framgång, särskilt i Tyskland där man redan har samlat in en million underskrifter. På en månad har vi i Europa samlat in över 100 000 underskrifter och har idag över 1 250 0000 online underskrifter samt en hel del underskrifter på papper. Tyvärr är detta inte nog, man måsta samla in ett minimum antal underskrifter fastställt av EU Kommissionen i minst sju länder. Men jo fler länder som når deras fastställda mål dess bättra och jo mer vikt får kampanjen. Så det finns fortfarande ett stort arbete att göra och det är här du kommer in. Genom din underskrift bidrar du och är med till att göra en skillnad. Och genom din röst kan du sprida budskapet och få andra att skriva på också. Har du Iphone eller Ipad kan dina kollegor, vänner och familj skriva på online och därmed säkra att vi i Sverige också når vårt mål på åtminstone 15 000 underskrifter.
Syftet med kampanjen är att få EU Kommissionen att ta initiativ till att säkra alla EU:s medborgare rätten till rent vatten och sanitet. Mer än en million människor i EU har inte tillgång till vatten och ungefär 8 millioner är utan sanitet.
European Citizens' Initiative on Water – over 1 million signatures! är kampanjens slogan. EU föredraget givar EUs medborgare möjlighet för att utmana EU Kommissionen i en konkret fråga, t.ex. detta om vatten som en mänsklig rättighet. Genom att samla in en miljon underskrifter måste EU Kommissionen förhålla sig till frågan. Vi kan inte tvinga Kommissionen till att lagstifta eller ta ett bestämt initiativ, men vi kan tvinga dem till att ta frågan på dagordning. Samtidig är detta Medborgarinitiativ det förste i EUs historia och det kan också pressa Kommissionen.

fredag 12 april 2013

En dag i en turkisk domstol


Det är en farsartad upplevelse att sitta i en turkisk domstol där de åtalade är fackliga företrädare. Närvarade igår vid en domstolsprövning, där 22 fackliga förtroendevalda, här ibland också ordföranden KESK, en av centralorganisationerna i Turkiet, stod anklagade för att vara medlemmar av en illegal terrororganisation. Totalt 134 ledare på olika nivån i KESK är i dag i fängelse utan dom. De är alla anklagade utifrån terrorlagstiftningen. Det var 22 av dessa som igår stod inför en domare för att få deras sak prövad. Vid ett domarskrank högt över de 22 anklagade satt domare, hjälpdomare och åklagare. Mellan de 22 åtalade och åhörarna stod ett antal beväpnade fängelsevakter och bredvid stod en hårt beväpnad polis.
På plats bland åhörarna var vi ungefär 30 internationella gäster som deltog i olika solidaritetsaktiviteter.
Nu till det farsartade. Domaren inledde med att avtala med försvararna att han inte ville läsa upp åtalspunkterna i sin helhet. Han tycke tyckte det räckte med en sammanfattning. Det tyckte försvararna med för annars hade det tagit flera dagar. Åtalspunkterna var i stort kopierade och exakt likadana för var och en. Innehållet fanns i 3 pärmar. När domaren summerat var det dags för försvaret. En försvarsadvokat inledde med ett försvarstal där han pekade på de stora bristerna i bevismaterialet som inte gjort tillgängligt för varken åtalade eller advokater. Han ifrågasatte på vilket sätt rätten ansåg att vissa utvalda möten kunde utgöra plattformen för terroristverksamhet. Det fanns inte ett enda bevis mot de fackliga företrädarna.
Därefter gör var och en av de åtalade ett försvarstal. Flera av dem synbart berörda och nervösa. Det visar sig att bevisen är tunna eller obefintliga. Vanliga öppna fackliga möten stora som små hade blivit utpekade som plattform för kriminell verksamhet. Polisen hade avlyssnat telefonsamtal och kollat deras mejlkonversationer men egentligen inte hittat någonting. De flesta slutade med "Jag vill bli fri". Några hade suttit i fängslade i mellan 8-10 månader i väntan på bevismaterialet.
Rättegången höll på till klockan elva på kvällen och då meddelar åklagaren att han drar tillbaka åtalet i brist på bevis och därmed ska de släppas fria.