Så långt, så väl

Är i Bryssel för att delta i EPSU:s styrelsemöte som äger rum i morgon de kommande dagar. Passade på tillfället att få en träff i EU Parlamentet för att dryfta offentlig upphandling. Som jag redan har berättat om tidigare har EU Kommissionen lagt fram till förslag till nytt direktiv om offentlig upphandling. Offentlig upphandling är ett viktig fråga för Vision och vi har genom många år jobbat med frågan på olika sätt.

Nu skall den europeiska lagstiftning i frågan revideras, eller moderniseras som det så snyggt heter när EU Kommissionen omtalar direktivförslaget.  För Vision är offentlig upphandling ett medel och inte ett mål i sig själv. För os är fokus på kvalitet det viktigaste, om att få mest och högsta kvaliteten för skatteborgarnas pengar, oansett om tjänsterna produceras i eget regi eller om de upphandlas. Det tillsammans med att förstärka möjligheterna för de upphandlande myndigheterna att ta sociala hänsyn i upphandlingen är centralt för Vision i försöket på att påverka diskussionen och lagstiftningen på EU nivå. Vi försöker att påverka EPSU och olika NGO på EU nivå i frågan och vi försöker också genom kontakter i EU Parlamentet. Nu har vi dels diskuteras och lämnat generella kommentarer och konkrete förslag till direktivförslaget. Och vi har gjort det i god tid, det vill säga innan de olika kommittéerna i Parlamentet diskuterar frågan. Det skall ske innan sommar och på hösten skall man så i själva Parlamentet diskutera det nya upphandlingsdirektivet. Så det finns fortfarande möjlighet för att påverka.

I kväll har vi nordiskt möte för att förbereda oss till diskussionerna på EPSU styrelse i morgon och på onsdag. Den ekonomiska krisen och krispolitiken är fortfarande högt på EPSU dagordning och en del av tiden kommer vi att ägna oss denna fråga, dels en läges rapport, hur ser det ut just nu i särskilt de länder som är hårt drabbat av krisen och dels om hur alternativet till den aktuella åtstramningspolitik kan bli starkare. Under morgondagen skall vi också diskutera klimatförändringar och de utmaningar den ger. EU:s klimatkommissär skall inleda diskussionen.

En spännande dag i Bryssel är slut. Bra diskussioner i EPSU:s Public Service Network om offentlig upphandling. Det finns flera anledningar till att diskutera offentlig upphandling. Dels har upphandlingsutredningen i Sverige nyligen lagt fram sin första delbetänkande, dels har nya forskningsrapporten – båda i Danmark och i Sverige - satt fokus på effekterna av upphandlingen/konkurrensen och dels har EU Kommissionen lagt fram ett förslag till ny lagstiftning, ett förslag till direktiv, som faktisk är ganska omfattande.
Offentlig upphandling är ett hög prioriterat fråga för Vision och vi har genom åren jobbat med frågan på olika sätt.
Vision har lämnat synpunkten till TCO på upphandlingsutredningens delbetänkande ” På jakt efter den goda affären - analys och erfarenheter av den offentliga upphandlingen”. Vi har också haft kontakt med svenska EU Parlament ledarmöter för att påverka diskussionen på EU-nivå.
Vision fokuserar primärt på kvaliteten i upphandlade tjänster, social ansvarlig offentlig upphandling och i respekten för det politiska valet mellan att fasthålla en tjänst i eget regi, att samarbete med andra kommuner/myndigheter om en tjänst eller att upphandla den. Vi vill Världens modernaste välfärd – det är Visions mål och vi måste se offentlig upphandling som ett medel för att nå detta mål. Det handlar om kvalitet – om att få mest och högsta kvaliteten för skatteborgarnas pengar, oansett om tjänsterna produceras i eget regi eller om de upphandlas. Därför måste vi ha mer fokus på kvalitet i den offentliga upphandlingen och vi får själv vara mer tydige når vi pratar om kvalitet.

I dag är det Bryssel – träff med de europeiska arbetsgivarna. En omfattande dagordning skall diskuteras, livslång lärande, offentlig upphandling, en grönbok om omställningar och en vitbok om pensioner är några av dagens frågor.
Mötena i London i går med kollegor från våra systerförbund Unison, England och STAL, Portugal var båda ganska effektive men också informative och på sitt sätt trista. Utvecklingen i varken England eller Portugal är positiva. I England har man recession, BNP faller och arbetslösheten ökar. Över 175 000 offentligt anställda fick sparken i 2011 och en lång rad av välfärdstjänster försämrades – och man har bara genomfört 25% av de nedskärningar som regeringen har planerat. De resterande 75% kommer nästa två år. För fjärde år i rad är de offentligt anställdas lön fastfryst och med en inflation som är större än genomsnittet i EU har det store mänsklige konsekvenser.
I Portugal är det bara sämre, djup djup kris och samma kur och konsekvenser som i England, nedskärningar och uppsägningar, hög ungdomsarbetslöshet och ökat fattigdom och desperation, särkilt bland ungdomar. Och som kamraterna säger – detta är bara början.

Omställningar, pensioner och en del annat

I denna vecka är det möten i EPSU och i den sociala dialogen samt ett möte med kollegor i vårt systerförbund i England.
På onsdag har vi möte i ledningen för EPSU:s fasta kommitté för Lokal och Regional förvaltning. I ledningen sitter kommitténs ordförande Anders Hammarbäck samt de två viceordförande som kommer från Unison i England och Stal i Portugal samt ett par sekretariatsfolk. Vi träffas hos Unison i London och syftet med möte är planering av vårens möten och aktiviteter och det är faktisk en ganska omfattande dagordning som spänner från en diskussion av en europeisk konferens, klimatförändringarna och den offentliga sektorn, offentlig upphandling, omställningar, en EPSU strategi för sociala tjänster och förberedelse av mötet i den sociala dialogkommitté som vi har på torsdag i Bryssel.
I den sociala dialogkommittén skall vi diskutera livslång lärande. Med utgångspunkt i ett EU-papper om ”New skills and jobs” skall vi se på utvecklingen på vårt område när det kommer till livslång lärande, utbildning och kunskaper/färdigheter. På eftermiddagen skall vi se om vi kan komma överens med arbetsgivarna på EU-nivå om en joint statement om ömställningar i den offentliga sektorn. EU-kommissionen har skrivit en grönbok om omställningar och hur man kan anpassa sig till förändringar. Den fokuserar primärt på den privata sektorn vilket vi tycker är synd, vi önskar därför att visa att också inom den offentliga sektorn ser vi ständiga omställningar i syftet att förbättra kvaliteten. Men också pensioner – EU Kommissionen har just offentliggjort en vitbok om pensioner – och sociala kriterier i offentlig upphandling är på dagordningen.
Men när jag nu är i London tisdag eftermiddag passar jag på att träffa min motsvarighet på Unison för att diskutera gemensamma frågor, bland annat PSI kongressen som äger rum i november och där vi just nu förbereder de olika dokumenten som skall diskuteras och fattas beslut om på kongressen.

Praktiskt solidaritetsarbete är efter min mening spännande, givande och upplevelsesrikt. Särskilt når det ger mening, ger resultat och det gör Visions projekt i Botswana. För de involverade organisationer, som stärks, utvecklar sin förmåga att representera medlemmarna, att rekrytera nya medlemmar, förhandla kollektivavtal med arbetsgivarna och spela sin roll i civilsamhället. Det kan låta banalt, men det är det inte för kamraterna i Botswana, det är stora utmaningar och tuffe villkor som är deras verklighet.
Men också de kollegor som deltar i projektet, i dets planering och ledning, i workshopen och konferenserna eller andra aktiviteten också de är på en resa. De är starka och engagerade människor, det känns direkt i diskussionerna på mötena i helgen. Men det var särskilt tydigt där Olof och jag tillsammans med representanten från PSI åkte 5 mil utanför Botswana huvudstad till en liten stad för att närvaro och visa vår solidaritet med 39 kollegor som var åtalat för brott – enlig kriminallagen – i förbindelse med strejken förra året och som jag tidigare har berättat om. Jag skall inte gå i detalj, men summan av kardemumman är att åtalet mod kollegorna blev nedlagt för tillfället.
Olof Ambjörn – också internationell sekreterare på Vision - håll en kort tal till kamraterna utanför tingshuset efter domstolsförhandlingarna där han uttryckte vårt stöd och solidaritet, av vikten av att vi stödjer varandra i vårt arbete och försvar av mänskliga och fackliga rättigheter oansett var vi befinner oss.

Vision i Botswana

Vårt projekt här i Botswana involverar tre systerförbund som alla är medlemmar av vår globala organisation PSI (Public Service International – tidigare också kallat ISKA). Ytterligare är två lärareförbund med i samarbetet.
Våra systerförbund organiserar inom centraladministrationen, lokala myndigheter , hälso- och sjukvård samt allmännyttiga verk.
Projektets huvudrubrik är ”Decent work for Quality Public Services” och den rubrik täcker faktisk alla de projekten som Vision är en del av – i Turkiet, i Vietnam, i Södra Latinamerika, i Mauritius och så här i Botswana.
Projektet handlar primärt om hur man tacklar begränsningarna i de fackliga rättigheterna, stärka fackets förhandlingskapacitet, om ofasta och osäkra jobb och hur man kan förbättra villkoren för denna växande grupp, jämställdhet och likalön, involvering av kvinnor och unga i facket och fackliga aktiviteter och slutligen om kvalitet i välfärdstjänsterna. Det är jo ett ganska omfattande projektmål och därför fokusera man i de olika länderna också på mera specifika delar av programmet som bättra är i tråd med deras behov och önskar. Här i Botswana fokuserar man således på begränsningarna av de fackliga rättigheterna, involvering av kvinnor och unga i fackets aktiviteter och beslutfattande strukturer, på kollektivförhandlingar och rekrytering. De flesta av aktiviteterna inom ramen för ett projekt består av möten, seminarier/workshopen och konferensen – ibland kan det vara svårt att se skillnaden, men det är väl primärt arbetssättet och storleken som bestämmer vad det är.
I 2011 genomförde man t.ex. en rekryteringsworkshop och ett par om kollektivavtalsförhandlingar, härunder ett särskilt för kvinnor.
Projektet har varit stärkt påverkat av den stora strejk som genomfördas i perioden april – juni, där 90 000 av 15 0000 anställda i den offentliga sektorn strejkade som jag tidigare har omtalat här på bloggen. Strejken fyller fortfarande mycket i förbundens arbete och vill också påverka projektet i år.
För 2012 planeras en workshop om begränsningarna av de fackliga rättigheter och övergrepen på fackliga aktivister, en workshop som kanske senare i samarbete med PSI kan resultera i ett klagomål till ILO över dessa övergrep. Ytterligare planeras tre workshopen för förhandlare, det vill saga dem som skall delta i det såkallade ”Förhandlingsråd” där facket i framtiden skall förhandla löner och villkor med regeringen.

De samma frågor här som där

Mötet med Visions systerförbund i Botswana börjar idag först kl. 12:30. Det är söndag och för många här i Botswana betyder det kyrkatid. Religion betyder mycket mer i detta samhålla än hemma. Blev ganska överraskad över att mötet i går öppnades med en bön. Ordföranden för den nationella koordinationskommitté – som motsvarar SVISKA, samarbetet mellan de svenska PSI medlemsförbunden – gav strax ordet till en av kanslicheferna som så bad alla be. Det var en liten löjlig känsla, men jag får jo bara respektera att så är det.
Således kan jag jo tycka att religion är bra ting, den medförde att Olof och jag fick ett par timmers ledighed här till förmiddag, som vi bland annat kunna använda till liten reflektion över de senaste dagars upplevelser. Även att våra villkor, vår verklighet är så olika så är de helt stora principiella frågorna och diskussioner i stort de samma som här som hemma. Privatiseringar, omstrukturering av den offentliga sektorn som i detta land är ganska stor. Staten spelar den avgörande rollen i ekonomin och samhället, vilket den har gjort sidan frigörelse från den engelska kolonialismen i 1966.
Relationerna till det övriga fack, till de fackförbund som man kanske inte helt sympatisera med, av olika orsaker som inte behöver vara politiska, men mera av organisatoriska skäl, synen på rekrytering, förhållet till medlemmarna, till deltagande i strejken etc. Också relationerna till partierna är på deras dagordning, hur samarbetar man med dessa? Eller kanske primärt med det som är regeringsbärande och vad är konsekvenserna av detta när staten i kölvattnet av en omfattande strejk begränsar de fackliga rättigheterna?
Också förhållet till befolkningen, den allmänna opinionen, särskilt i ett strejkläge, hur säkra man sig stöd och uppbackning, båda under och efter en strejk? Att en strejk inte bara rör sig de anställdas löner och villkor men också välfärdstjänsternas kvalitet och att detta syns för andra än bara facket.
Jo det är spännande. Nu skall vi fortsätta mötet, dels för att diskutera vidare och för att planera projektverksamheten för resten av 2012.